Rädslan fångar mig, jag känner hur pulsen ökar, jag börjar gå snabbare och snabbare. Jag kan inte sätta fingret på vad som skrämmer mig så men något är det. Något som får hela min själ att frysa till is, ni vet sådär så man inte vet vad man gör. Man vill springa, skrika och bara försvinna, men allt man gör är att försöka intala sig att inget är fel, det finns inget som skrämmer mig.

Allt runt mig är mörkt och tyst, en hund skäller en bit bort och nattens ljus bildar konstiga skuggor. Jag går ensam, varför vet jag inte ens. Varför valde jag att springa sådär, att bara gå. Inte hittar jag och inte ser jag speciellt mycket. Men jag vet att jag var tvungen att försvinna, tvungen att komma bort, tvungen att lämna, tvungen att försvinna..