Då blev man sjuk. ligger och vilar för att återfå enegin och bli frisk igen. Men när man är ensam och bara ligger still drar tankarna igång. Tänker på dig, tänker på varför vi knappt ses elle pratar. Går igenom vad som hände om och om igen. När förlorade jag dig, hur gick de till och har jag ens förlorat dig? Jag vet inte riktigt, men de jag vet är jag saknar dig. Saknar att prata nästan varje dag, saknar att det inte är mig du alltid/oftast/någon gång vänder dig till om du vill/behöver prata. Var finns tiden för mig? Ledsen att jag känner såhär men jobbigt nog är det så. Känner hur vi försvinner mer och mer ifrån varandra. 

Vi hörs.